Puh har nu satt mig ned efter att ha kört en rejäl städomgång, ja det tar faktiskt på krafterna:-) vet att jag skall ta det någorlunda lungt och jag försöker, men var tvungen att greja lite och nu blev det rent och snygg med:-)

Sitter och fyller i massa tider och grejer man skall göra, i almanackan, jag  har en förmåga att skriva ned allt på små lappar som jag sedan tappar bort och INTE hittar när det väl är dags, och nu är det så otroligt mycket den kommande månaden och mitt minne har börjat svikta bra så lika bra att få det gjort...

Inser att dem 3 första veckorna i Juni så har jag nästan nåt varje dag, så har bokat in det bra:-)

Den 13 Juni skall vi på ultraljud, är då i v 18+ så skall bli spännande att se var man hamnar efter att ha vart där om det flyttas flera veckor tillbaka, men det tror jag inte då jag redan känner den lill* buffa ordentlig redan nu så vet vi i alla fall att ju det är som det ska just nu..
Men klart man är nervös, tänker på det hela tiden och det är påfrestande såklart!

Funderar på mat idag, vi har ju fortf ingen spis så det är svårt att komma på mat man inte behöver spisen till, men får nog bli ugngsbakad lax med mos tror jag, mosvattnet funkar ju att göra i vattenkokaren så..

Är kluven i så många frågor just nu, varför blir man det? Varför kan beslut aldrig vara lätta att ta? Kanske för att det rör så många i ens närhet? Det är ju inte bara sig själv man har att tänka på, utan barnen kommer ju alltid i första hand ALLTID. Eller är det bara graviditetshormonerna som spökar? Jag tror inte det faktiskt! Vet inte vad jag vill och jag blir verkligen totalt galen av det..svårt att få respons av K för som med alla killar ( nä dem flesta ) säger han ju, du får bestämma, mig spelar det ingen roll.. MEN JAG VILL INTE BESTÄMMA SJÄLV, jag vill ha nån att bolla för och nackdelarna MED, nån man kan komma fram till ett beslut gemensamt med..suck..kanske är det lite hormoner som talar nu ändå..