Kallt men ändå känns det som våren är på intågande, skönt vi går mot ljusare tider!

Igår lämnades Elias till Kalles mamma och jag fick tid med dem stora barnen helt själv, det behövdes, vi spelade spel, städade, pratade , skrattade och grät... 2  tupplurar fick jag ta under dagen för att klara av den, sedan på kvällen kom dem stora barnens barnens pappa och även kalle, vi behövde prata lite, fixa lite och skriva lite papper, saker måste fixas en sak i taget. Elias hämtades och jag fick en liten stund med han innan vi somnade både jag och han helt utmattade :) Natten var jobbig, uppe och kräktes ett par ggr och  har ont i magen som går ut i ryggen. Har slutat med Antibiotikan nu så hoppas det inte blir värre. idag får bli en väldigt lugn dag, krafterna finns helt enkelt inte...

Veckorna rullar på och större delen av 2013 har jag varit sjuk, det ena efter det andra och det verkade aldrig ta slut, men torsdag den 14 februari började jag känna mig lite bättre och var nästan helt feberfri. Pratade med mamma och ville dem skulle komma ned då jag inte träffat henne sedan september, hon genom gick en stor operation i början av januari och eftersom vi vart dåliga här så har vi inte kunnat träffas.
 
På lördag bestämde vi att dem skulle komma, jag kände mig trött under dagen men trodde det var för att jag varit dålig så länge. På kvällen blev Elias febrig och dålig så allt blev stressigt. Mamma och dem skulle sova över och vi skulle se på Mellon och äta lite gott, jag fick inte i mig nåt alls och 20:30 så sov jag i soffan, vaknade vid 24 tiden med fruktansvärda smärtor nere på höger sida i magen, tog tempen som visade på 38 grader,  försökte med smärtstillande men inget hjälpte och det blev bara värre och värre och febern steg som den gjort dem senaste veckorna.

Mellan 7-8 på söndag morgon fick jag åka in till akuten och då var febern 39,7 när jag kom in, blev inlagd direrkt på avdelning Mava och därifrån gjordes massa undersökningar, togs alla möjliga blodprover och till sist en gynundersökning.

Kl 17 låg jag på operationsbordet då dem trodde det var blindtarmen. Men blindtarmen var det inte, utan en inflammerad tarm, samma som för ca 4,5 år sedan. På måndagen försökte jag va uppe på benen på sjukhuset och kissa och allt dem vill man skall göra när man är nyopererad. Vid 16 tiden började åter igen febern stiga, blodtrycket skönk och allmäntillståndet försämrades och anhöriga kontaktades. Vid 19:30 fick jag åka iväg på en ct röntgen då dem misstänkte att något i magen brustit, detta minns jag inte mycket alls av. Men på tisdagen när jag vaknade till ordentligt igen mådde jag betydligt bättre, och inget hade visats på röntgen. Denna dag fick jag byta avdelning upp till kirurgi. Hamnade brevid Kalles morbrors fru som tyvärr har en långt gående cancer och inte så lång tid kvar.

Torsdagen den 21:e fyllde Sebastian år så då fick jag åka hem ett par timmar, sov mest men han var glad bara att jag var hemma :) Sedan tillbaka till sjukhuset fram tills söndagen då jag tyckte att det var bättre, iofs rejält medicinerad men ändå. Fick komma hem och sova i min egen säng med min familj - DRÖM :) Men endast en dag hemma sedan blev jag sämre, fick ringa min läkare och tala om att febern var på 39 grader och han ville jag skulle komma in klockan 8 redan dagen efter på en undersökning.

Dagen började med att jag kräktes så fördelen var att jag slapp vänta i väntrummet utan fick komma in med en gång :) Dem hittade något men ville jag skulle komma tillbaka dagen efter igen så skulle vi ta allt då, så redan kl 8 dagen efter IGEN var jag tillbaka på sjukhuset och gjorde en koloskopi, den visade massa polyper samt en förträngning av tjocktarmen, vilket inte var positivt alls enligt han. Så massa nya prover togs i tarmen som nu är iväg skickade samt att han direkt skickade en remiss för magnetröntgen.

Magnetröntgen skall visa om det finns några tumörer, dem skall framför allt kolla buk, lever och njurar som han sa. Så just nu går man bara och väntar , eller går gör jag inte, då jag ligger ca 22 timmar av 24 skulle jag tro, dels p.g.a av alla mediciner som jag tar sedan att jag helt enkelt mår skit. Jag får just nu morfin tabletter, kortison, och 4:e kuren antibiotika - Flagyl.

Att inte veta är skrämmande, väntan känns förjävlig och varje dag känns som en evighet..  Vad som än händer som läkaren sa har jag iaf MINST en stor operation framför mig, allt detta har fått en att tänka om lite, planera för hur framtiden ser ut om man inte längre finns i livet, jag har trots allt 3 barn som måste få en trygg framtid.