Har vart en jä*la skitförmiddag rent ut sagt här.. Är så less på all skit med barnens far, trodde verkligen jag skulle slippa han efter allt som vart, har varit många turer denna sommaren!

I maj när jag låg på sjukhus var sista gången han hade barnen, 2 nätter, han ville att jag skulle vara JÄVLIGT tacksam för detta!
Min mamma åkte och hämtade dem så han skulle "slippa" dem, eftersom allt var problem. I sommar bestämde han 3 ggr att han skulle ha barnen, alla 3 ggr sket han i det när det väl var dags.

Nu IDAG fick jag reda på att han hade försökt ta ut föräldraledighet med barnen, han hade försökt roffa åt sig mina dagar (vi har delat dem lika så han har redan haft sina) HAN HAR JU FÖR FAN INTE ENS BARNEN. Jag ringde upp och frågade vad han sysslade med, då var jag en jävla HORA som förstörde mina barns liv.

På frågan varför jag förstör mina barns liv hade han inget svar mer än att jag fanns!

Jag levde med denna person i 6½ år, med både fysisk och psykisk misshandel, när man är uppe i det förstår man det inte riktigt, men jag lyckades tillslut få till ett slut. Ändå än idag när det är något försöker jag försvara honom för att jag INTE vill svartmåla honom inför barnen. Men Cecilia är 7 år nu, hon vet och hon FÖRSTÅR! Och jag börjar också förstå, att desto äldre barnen blir desto lättare blir allt detta.
Sebastian frågar aldrig efter sin pappa, han ser bara Kalle just nu, han har inte pratat med sin pappa sedan i maj, hans pappa vill inte prata med han för han är såå jobbig när han pratar i telefon för att han inte lyssnar på vad sin pappa säger..

Jag vill mina barn allt gott och har hela tiden försökt upprätthålla kontakten mellan barnen och deras far, lämnat dem och hämtat dem, ändrat helger, tagit massa skit bara för att dem skall få träffa han! Men nu har jag fått nog, när Sebastian fyllde 4 år kom inget kort, ingen present inget telefonsamtal. Några helger senare var dem hos sin pappa och hans nya tjej. När dem kom hem var Cecilia ledsen för att dem hade firat hennes sons kalas, men ingen hade sagt nåt till Sebastian, han hade inte fått nåt, och detta hade Cecilia reagerat på!!

När jag frågade deras far om han hade glömt att VÅRAN SON FYLLDE 4 år sa han bara, han är så liten nu så det spelar ingen roll, han tänker inte på det ändå!

5 ggr har han ringt mig nu och skrikit, han vet nog inte ens varför, han hade ringt Cecilia till hennes mobil förra veckan och frågat om hon ville komma den helgen, hon svarade ja. I tisdags ringde han till mig och sa att jag skulle säga till Cecilia att dem inte kunde komma för han var upptagen! Jag visste inte ens något och frågade Cecilia, då sa hon bara äh ingen ide att säga nåt mamma för jag visste ändå att han inte skulle komma.. När ens 7-åriga dotter säger så skär det i hjärtat på en! Igår kväll ringde han igen och fråga om hon hade planerat för helgen nu, då sa hon bara att hon inte ville och att hon hade andra planer.
Så idag står jag här och får ta skiten, för det är ju såklart mitt fel allt ihop!!!

Fattar han inte hur han sårar barnen?

Sorry för mitt trista och dystra inlägg, men efter 5 samtal med han redan idag behöver man få ur sig lite...